9. Maîtrise du savoir et maîtrise du manger

Le bon usage des manières de table: quels liens se tissent entre le savoir bien manger et le savoir tout court? Quels rapports entre maîtrise du savoir et maîtrise du boire et du manger?

Les métaphores et les comparaisons sont nombreuses qui associent les mets et les mots, les chants et les repas (Roméri 2002, Svenbro 1984). L'art du banquet constitue-t-il un modèle pour la maîtrise du savoir? Que dire de Platon qui, pour composer un dialogue, pense à la forme d'un banquet (qu'il réinvente au passage)? 

Texte offert à la discussion

Stobaios Anthologion iii 18, 21 (p. 518 Wachsmuth-Hense)

Panyassis fr. 12 Kinkel, Matthews = 16 Bernabé = 12 Davies = 19 West):

ξεῖν' ἄγε δὴ καὶ πῖν', ἀρετή νύ τις ἔστι καὶ αὐτή,
ὅς κ' ἀνδρῶν πολὺ πλεῖστον ἐν εἰλαπίνῃ μέθυ πίνῃ
εὖ καὶ ἐπισταμένως, ἅμα τ' ἄλλον φῶτα κελεύῃ.
ἶσόν θ' ὅς τ' ἐν δαιτὶ καὶ ἐν πολέμῳ θοὸς ἀνὴρ
ὑσμίνας διέπων ταλαπενθέας, ἔνθα τε παῦροι               5
θαρσαλέοι τελέθουσι μένουσί τε θοῦρον Ἄρηα.
τοῦ κεν ἐγὼ θείμην ἶσον κλέος, ὅς τ' ἐνὶ δαιτὶ
τέρπηται παρεὼν ἅμα τ' ἄλλον λαὸν ἀνώγῃ.
οὐ γάρ μοι ζώειν γε δοκεῖ βροτὸς οὐδὲ βιῶναι
ἀνθρώποιο βίον ταλασίφρονος, ὅστις ἀπ' οἴνου             10
θυμὸν ἐρητύσας πίνει ποτόν, ἄλλ' ἐνεόφρων.
οἶνος γὰρ πυρὶ ἶσον ἐπιχθονίοισιν ὄνειαρ
ἐσθλόν, ἀλεξίκακον, πάσης συνοπηδὸν ἀοιδῆς.
ἐν μὲν γὰρ θαλίης ἐρατὸν μέρος ἀγλαΐης τε,
ἐν δὲ χοροιτυπίης, ἐν δ' ἱμερτῆς φιλότητος.                   15
† ἐν δέ τε μὲν θήρης καὶ δυσφροσύνης ἀλεγεινῆς †
τῷ σε χρὴ παρὰ δαιτὶ δεδεγμένον εὔφρονι θυμῷ
πίνειν, μηδὲ βορῆς κεκορημένον ἠύτε γῦπα
ἧσθαι πλημύροντα, λελασμένον εὐφροσυνάων.

11 πίνει codd.: μείνῃ West. 13 πάσῃ συνοπηδὸν ἀνίῃ Ath., Suda 16 ἀλεγεινῆς codd.:
ἀλεωρή Hense, West

Come on, friend, drink! This too is a virtue, to drink the most wine at the banquet in expert fashion, and to encourage your fellow. It’s just as good to be sharp in the feast as in battle, busy amid the grievous slaughter, where few men are brave and withstand the furious fight. I should count his glory equal, who enjoys being at the feast, and encourages other folk to as well. A man doesn’t seem to me to be really alive, or to live the life of a hardy mortal, if he sits out the party restraining his appetite for the wine: he’s an idiot. Wine is as much of a blessing as fire for us on earth: a good shield against harm, accompaniment to every song, for it has in it a delightful element of the festive, of luxury, of dancing, of entrancing love, and a refuge from care and depression. So you must take the toasts at the feast and drink merrily, and not sit costive like a vulture after you have fed your face, oblivious of the good cheer.
(Transl. M.L. West, Loeb Classical Library, 2003)

 

Athenaeus ii 36d-37b

Πανύασις δ' ὁ ἐποποιὸς τὴν μὲν πρώτην πόσιν  πονέμει Χάρισιν, Ὥραις καὶ Διονύσῳ, τὴν δὲ δευτέραν Ἀφροδίτῃ καὶ πάλιν Διονύσῳ, Ὕβρει δὲ καὶ Ἄτῃ τὴν τρίτην. Πανύασίς φησι

Il poeta epico Paniassi attribuisce il primo brindisi alle Grazie, alle Hôrai, a Dioniso; il secondo ad Afrodite e di nuovo Dioniso; il terzo a Insolenza e Follia. Paniassi dice (fr. 13 Kinkel, Matthews = 17 Bernabé = 13[i] Davies = 20 West):

πρώτην μὲν Χάριτές τ' ἔλαχον καὶ ἐύφρονες Ὧραι
μοῖραν καὶ Διόνυσος ἐρίβρομος, οἵπερ ἔτευξαν.
τοῖς δ' ἔπι Κυπρογένεια θεὰ λάχε καὶ Διόνυσος,
ἔνθα τε κάλλιστος πότος ἀνδράσι γίγνεται οἴνου·
εἴ τις <τόν> γε πίοι καὶ ἀπότροπος οἴκαδ' ἀπέλθοι
δαιτὸς ἀπὸ γλυκερῆς, οὐκ ἄν ποτε πήματι κύρσαι·
ἀλλ' ὅτε τις μοίρης τριτάτης πρὸς μέτρον ἐλαύνοι
πίνων ἀβλεμέως, τότε δ' Ὕβριος αἶσα καὶ Ἄτης
γίγνεται ἀργαλέα, κακὰ δ' ἀνθρώποισιν ὀπάζει.
ἀλλὰ πέπον, μέτρον γὰρ ἔχεις γλυκεροῖο ποτοῖο,
στεῖχε παρὰ μνηστὴν ἄλοχον, κοίμιζε δ' ἑταίρους·
δείδια γὰρ τριτάτης μοίρης μελιηδέος οἴνου
πινομένης, μή σ' Ὕβρις ἐνὶ φρεσὶ θυμὸν ἀέρσῃ,
ἐσθλοῖς δὲ ξενίοισι κακὴν ἐπιθῇσι τελευτήν.
ἀλλὰ πιθοῦ καὶ παῦε πολὺν πότον.

Per prime ottenero le Grazie e le Hôrai benevole
una coppa e Dioniso fremente, essi che ne furono artefici.
Dopo di loro la dea di Cipro l’ottenne e Dioniso.
Allora c’è per gli uomini il più bel brindisi.
Se uno bevesse del vino e se ne tornasse a casa,
dopo un piacevole banchetto, mai cadrebbe in malanni;
ma quando uno si spinge oltre la misura della terza coppa
bevendo alla cieca, allora destino di Insolenza e di Follia
si attua, doloroso, e mali dà come compagni agli uomini.
Orsú, mio caro, poiché conosci la misura del dolce bere,
vai dalla tua legittima sposa, e fa’ dormire i tuoi compagni;
perché temo che, bevuta la terza coppa di dolce vino,
Insolenza ti susciti ira nel petto,
e ai tuoi nobili ospiti una fine misera tu infligga.
Suvvia, lasciati persuadere e smette di bere molto.
καὶ ἑξῆς περὶ  μέτρου οἴνου·

E subito dopo, a proposito i vino senza misura (fr. 14, 6 Matthews = 18 Bernabé = 13 [ii] Davies = 22 West):
ἐκ γάρ οἱ Ἄτης τε καὶ Ὕβριος αἶσ' <ἅμ'> ὀπηδεῖ.Poi destino di Follia e di Insolenza a lui s’accompagna
[……]

(37a) Πανύασις δὲ λέγει
Paniassi poi dice

[supra, fr. 12 Kinkel, Matthews = 19 West, vv. 12-19
καὶ πάλιν

E ancora (fr. 14 Kinkel, Matthews = 19 Bernabé = 14 Davies = 21 West:)
οἶνος <δὲ> θνητοῖσι θεῶν πάρα δῶρον ἄριστον,
(37b) ἀγλαός· ᾧ πᾶσαι μὲν ἐφαρμόζουσιν ἀοιδαί,
πάντες δ' ὀρχησμοί, πᾶσαι δ' ἐραταὶ φιλότητες.
πάσας δ' ἐκ κραδίης  νίας ἀνδρῶν ἀλαπάζει
πινόμενος κατὰ μέτρον, ὑπὲρ μέτρον δὲ χερείων.
ἐκ γάρ οἱ Ἄτης τε καὶ Ὕβριος αἶσ' <ἅμ'> ὀπηδεῖ.

[…] vino per i mortali è dagli dèi dono stupendo,
(37b) splendido: ad esso tutti i canti si accordano,
tutte le danze, tutti i desiderabili amori.
Tutte le pene del cuore degli uomini distrugge
bevuto con misura; oltre misura fa danno

ATENEO, I Deipnosofisti (I dotti a banchetto). Su progetto di L. Canfora. Introduzione di C. Jacob. Salerno Editrice: Roma, 2001.

 

Partagez:
Anthropole - CH-1015 Lausanne
Suisse
Tél. +41 21 692 28 96
Fax +41 21 692 30 45